LÖS. fråga. kramas?

av, på, av, på, av, på. huuuuuuuuuuuuuuur ska knyttet ha det? hur kan det egentligen vara så jävla svårt, hur kan man orka vara så feg, varför varför varför inte bara slå slag i saken få arslet ur röven (tummen?) och GÖRA NÅGOT ÅT DET MISERABLA TILLSTÅND SAKER OCH TING BEFINNER SIG I JUST NU. istället för att leva i ovisshet: ta reda på saker och ting. LÖS. fråga. kramas? 
istället för att vara osäker: prata. diskutera. våga våga våga.
istället för att vara ledsen, arg, BESVIKEN PÅ DEN HEMSKA PERSON SOM ÄR JAG vet inte, det är nog ett omöjligt fall, men jag kan ju börja uppifrån och sedan fortsätta. 


springer iallafall skiten ur mig men inte fan (!) ses det på vågen inte. närå.

det är ju en ganska allvarlig företeelse

det här är ju egentligen inte okej. man gör inte såhär. skriver saker på ett öppet forum om folk som inte kan försvara sig. men samtidigt - jag orkar inte bry mig. och det är ju en ganska allvarlig företeelse. 

men first we take manhattan, then we take berlin. ett steg i taget.

du ändå ingen människokännare

NU ÄR DET KAOZ . både i huvudet och i livet och i lite allting. jag får ju inget gjort och det är just den ömma punkten men jag vet inte hur jag ska göra!!!!!!!!!!!!!!! är känslig som en jäkla katt när man kommer nära det ämnet också. hugger direkt. jag VET att jag är kass men jag har så svårt att ta kritik om just det från andra för jag är hård mot mig själv så att det räcker, ja, det är outhärdligt med mer. jag vet inte hur jag ska göra annorlunda, jag fungerar inte på samma sätt, jag är en egen människa som har min egen takt och fart och jag vet att det inte duger men jag gör mitt bästa. BARA FÖR ATT DU ÄR SUPERMAN.

ska komponera ihop ett bra sms men jag tror inte att jag kan förklara. det är för mycket och för insnärjt och för komplicerat, och hur som helst är du ändå ingen människokännare så du förstår aldrig. och då ger jag upp att förklara för varför?



jag tar inte "egna iniativ".
till mitt försvar: jag har inget jobb. jag är inte färdig. jag har inga pengar. jag har inget att säga till om. jag hänger med som en jävla jävla svans och och och och ååååååååååh.  

finns det förresten en enda människa i den här världen som faktiskt skulle kunna läsa att jag inte mår riktigt bra? jag hatar den insikten. att man egentligen är så jäkla ensam. så himla into sina egna problem. _tillsammans_ är vi starka, my ass liksom. man är alltid ensam när det är svårt, ALLTID. but i aint THAT lonely yet. eller är jag?

JO och ALLA VET DET

humöret och hjärnan går som en jävla jojo, upp och ner, kan liksom inte bestämma sig. jag blir så trött på mig själv. på allt som är jag, jag äcklar mig själv på något sätt. är jag inte världens jobbigaste? igligaste? mest påfrestande, irriterande, inkompetenta idiotjävel? JO och ALLA VET DET MEN INGEN SÄGER NÅGOT

hur fan (därja) orkar jag ens vara med mig själv.

när hände det?

... och sen när är jag såhär förbannat svartsjuk, avundsjuk och ounnsam? varför glädjs jag inte åt andra utan bara tycker synd om mig själv? hur fan (där kom det) kan jag leva med mig själv!?!?!?!




idiot

jag hoppas att jag i framtiden kommer kunna skratta åt det här

har så ont i magen. mår så konstigt. nickar instämmande till töntiga uttryck och klichéer på nätet men får frossa på blotta tanken att verkställa dem. skulle jag? 

funderar på framtiden och vill kräkas. funderar på vad jag vill göra och får ont i huvudet. det ända jag kan komma på är hur jag vill se ut. och det verkar vara en omöjlighet. och vad tusan är det här med att helt plötsligt fokusera på det? hörrni psykologer, hjälp mig. misstänker att jag kanske inte vill vara fet, ful och olycklig på samma gång. två åt gången räcker. fet och ful, visst. men alla 3. jag vill bort från det. knäppt att jag tycker att "fet" och "ful" någonstans känns lättare att sudda ut än "olycklig". jag hoppas att jag i framtiden kommer kunna skratta åt det här. just nu mår jag så himla himla dåligt. 

AJ och USCH och MÖRKER och FY fan. nu har jag med fan i nästan varje inlägg förresten. känns som en bra och mogen trent. inte.

vad tror man egentligen?

liksom de här förväntningarna man bygger upp. borde inte hjärnan ha lärt sig efter alla hjärtekrossår. FÖRVÄNTA DIG INGET, förstora inte saker, få inte för dig grejer som du vet inte stämmer. men det är så lätt att lura hjärtat. det vill liksom låta sig luras. vill tro att det här stämmer, så här är det, du duger.

men nej. alltid rasar det, alltid rubbas det. såklart. vad tror man egentligen?

så snällt att du skriver det rakt ut också. även fast jag blev arg när du inte gjorde det. vet fan inte hur jag vill ha det. helst att det inte skulle behöva vara ett problem ens, förstås. fan.

måste bli snygg.

youth is wasted on the young.

Ont i magen, dåligt humör, känsla av att inte räcka till. Inte vara tillräcklig. Varför duger jag inte? Varför kan ingen bara ta mig som jag är? Jag letar väl på fel ställen. Det är svårt: man vill liksom pussla in sig. Passa in och duga. Men inte där, det går inte. Det skulle aldrig gå, men hjärnan och hjärtat och kroppen i övrigt vill liksom inte inse det. Inte ta till sig informationen fullt ut av någon himla anledning. Förnuftet stretar emot (eller förnuft vafan. det är inte förnuftigt någonstans, det är självkänslan, och rädslan för det svarta som stretar emot, vem försöker jag lura?) och ingenting blir rätt. JAG VILL OCKSÅ DUGA. 






fan. 





youth is wasted on the young.

En förklaring of a kind

Well I miss my mother
And I miss being her son
As crazy as I was I
Guess I wasn't much of one
Sometimes I miss her so much,
I want to hop on the next jet
And I get lonely, but I ain't that lonely yet
And I love my sister
Lord knows how I've missed her
She loves me
And she knows I won't forget
And sometimes I get jealous
Of all her little pets
And I get lonely, but I ain't that lonely yet
I roll over in bed
Looking for someone to touch
There's a girl that I know of
But don't ask for much
She's homely, and she's cranky
And her hair's in a net
And I'm lonely, but I ain't that lonely yet
Are you my friend when I need one
I need someone to be one
I take anybody I can get
And sometimes I wanna call you
And I feel like a pet
And I'm lonely, but I ain't that lonely yet
I go down to the river
Filled with regret
I go down and I wonder
If there was any reason left
I left just before my lungs could get wet
I'm lonely, but I ain't that lonely yet
And I love my sister
Lord knows how I've missed her
She loves me
And she knows I won't forget
And sometimes I get jealous
Of all her little pets
And I get lonely, but I ain't that lonely yet
Yeah I get lonely, but I ain't that lonely yet
Well I miss my mother
And I miss being her son
As crazy as I was I
Guess I wasn't much of one
Sometimes I miss her so much,
I want to hop on the next jet
And I get lonely, but I ain't that lonely yet

And I love my sister
Lord knows how I've missed her
She loves me
And she knows I won't forget
And sometimes I get jealous
Of all her little pets
And I get lonely, but I ain't that lonely yet

I roll over in bed
Looking for someone to touch
There's a girl that I know of
But don't ask for much
She's homely, and she's cranky
And her hair's in a net
And I'm lonely, but I ain't that lonely yet

Are you my friend when I need one
I need someone to be one
I take anybody I can get
And sometimes I wanna call you
And I feel like a pet
And I'm lonely, but I ain't that lonely yet

I go down to the river
Filled with regret
I go down and I wonder
If there was any reason left
I left just before my lungs could get wet
I'm lonely, but I ain't that lonely yet

And I love my sister
Lord knows how I've missed her
She loves me
And she knows I won't forget
And sometimes I get jealous
Of all her little pets
And I get lonely, but I ain't that lonely yet
Yeah I get lonely, but I ain't that lonely yet

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0