vad tror man egentligen?

liksom de här förväntningarna man bygger upp. borde inte hjärnan ha lärt sig efter alla hjärtekrossår. FÖRVÄNTA DIG INGET, förstora inte saker, få inte för dig grejer som du vet inte stämmer. men det är så lätt att lura hjärtat. det vill liksom låta sig luras. vill tro att det här stämmer, så här är det, du duger.

men nej. alltid rasar det, alltid rubbas det. såklart. vad tror man egentligen?

så snällt att du skriver det rakt ut också. även fast jag blev arg när du inte gjorde det. vet fan inte hur jag vill ha det. helst att det inte skulle behöva vara ett problem ens, förstås. fan.

måste bli snygg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0