I'm Lonely (But I Ain't That Lonely Yet)

jag är ju en sån där människa som tycker allra bäst om att vara ensam. eller, snarare för mig själv och inte ensam. att någon är hemma i huset (helst den jag älskar dvs pierre) men att göra saker på egen hand. eller som nu, dessa dagar då jag skriver uppsats. varje morgon äter jag omelett och läser harry potter. sen tittar jag lite bloggar innan jag börjar med skrivandet. mitt på dagen går jag ut med hundarna och runt kl 16 slutar jag och spelar tvspel innan jag börjar med maten strax innan pierre kommer hem. jag älskar det och vill inte ha det annorlunda. men det innebär att jag inte träffar någon. jag stänger in mig och jag får liksom ångest vid tanken på att alla andra gör saker och glömmer bort mig, FAST jag egentligen inte "vill" träffa dem eller vad man ska säga. jag vill ha det så här men får panik när jag tänker att jag är ensam på jorden utan vänner. åh det är så konstigt och komplicerat.