I'm Lonely (But I Ain't That Lonely Yet)

och så kom den dagen då han kom på det. såklart. och han tog det förbannat jävla asdåligt. inte för att jag skulle ha tagit det bättre, men ändå. det enda jag får hämta i lägenheten är mina böcker och mina dagböcker. han vill inte ens ge mig xboxet längre. jag kan ju inte kräva något pga min stora skuld men angående krysslådan så handlar det bara om att försöka göra mig illa på de små sätt som finns att tillgå. skada tillbaka såsom han känner sig skadad. ganska småaktigt men jag låter honom hållas. 

att anledningen till att vi gjorde slut nu har förändrats. vaddå förändrats, faktum kvarstår att vi inte var kära och var dåliga för varandra. två olika själar i samma rum bildar ett ohållbart kosmos av förvirring, ångest och flykt till andra sidan staketet. 

samtidigt är det väl skönt. nu kan vi vara öppna och han kan glömma fortare. det går lättare om man är arg och förbannad än om man är ledsen och trasig.